Soffan tar min sorg
Just nu ligger jag på soffan, igen...som vanligt egentligen, inget ovanligt precis :P
såg klart The bounty Hunter och såg precis klart The Ghost Writer, faktiskt...en svår film men...bra, handling utan tänkade, men..bra var den iaf.
Mor har åkt hem till nordmaling, kommer tillbaka imorgon, men, ligger som sagt på soffan, den tar min tyngd, mitt hjärtas tunga slag - Tomhet tar över, vill allt och inget...
Känns som att jag är känslolös förtillfället, en kompis ville träffas, men vet inte om jag orkar, men jag borde...för jag borde inte bara sitta såhär...sj..
Tänkte... jag kanske borde åka förbi mikka, hon gör mig alltid glad, men ärligt... hur mkt hon än betyder och hur mkt jag än tycker om henne, just nu...allt skulle bara bli fel, jag pallar inte... aldrig känt så om henne men..
Jag vill bara ligga här sj på soffan och plåga mitt huvud med musik och mina tankar, men samtidigt så vill jag bara ut...men vet inte vars, vet fortfarande inte vars jag ska ta vägen, men...ja..
Försöker finna mig en lägenhet men samtidigt så är det jävligt svårt, för jag vill inte lämna det här stället, som jag kallat mitt hem, städar ut min egen bostad, första stället jag trivts på 14år, men då var jag också så liten så jag minns fan inte alls vad jag kände då...
Satt och prata med mamma igår, sa att även om det är eran mor, så har det här varit mitt hem, känns som att jag tappat någon mer...något mer, liksom än mormor..
Hennes svar var, ja du har trivts här, sett det som ditt hem, vanligtvis så borde du (jag alltså) flytta ut före, precis som man ser det hemma, jag borde flytta hemifrån och starta mitt eget liv innan mor å far går bort så att säga... men detta blev mitt hem, hon var mer än mormor för mig, min familj, min lilla egna familj liksom..
Det känns fruktansvärt tomt, alla vet nog hur det är att förlora någon, men med det sista hjärtslaget försvann mitt hem..
Förlåt, vet att jag har vänner som läser det här men... jag kände så då..
Igår, lr förrgår...hade varit på graven hos morfar..
När jag körde därifrån, mina tankar var, nu gasar jag å väjer av, behöver inte gå fort...bara smasha bilen och försvinna, åtminstone ett tag... jag var så nära på att bara välja min avfart, - träd, stolpe, vad fan som helst, ville bara bort...
Jag vet att mormor aldrig hade velat att jag grävde ner mig och typ blev apatisk, utan att jag skulle gå vidare, starta om mitt, påbörja mitt liv, men det känns...för tomt, vill inte lämna det här hemmet, men vill inte ta över lägenheten heller, vill inte bosätta mig hos far, min sster erbjöd mig att välja mellan hennes lr mickes lägenhet, men jag vill inte bo där, jag vägrar bo i nordmaling, jag vill inte bo någonstans, jag vill bara bort...försvinna... för jag orkar inte mer, orkar inte allt det som nyligt hänt, alla motgånger, orkar inte vara ensam längre, och jag hatar att ha ensamheten som ges av att vara singel...vill INGET...
Kan man inte bara få försvinna i tomma intet? ett litet tag? snälla?
And I wanna fall inlove with you again
I don't have to try
It's so easy who needs to pretend
But because it's so funny lets just
think about it honey
Lets just fall
Inlove
Again ♥
