Gone
Det var det I guess..
borta,
Jag skiter fullständigt i vad folk tycker, och ge fan i att tycka synd om mig. ge fan i att tro så jävla mkt..
Vet du varför jag skiter i det? Jo, för när man har växt upp som överviktig, med en alkis till styvfar, en annan far som skiter fullständigt i en förutom när ens mor ringer å skäller...
Ens mor som aldrig kan lyssna på en, har jag velat flytta? nej...
sen dagens ros...jo tjena.. allt är åt helvete..
Men man lär sig, stänger man av känslor i...12 års tid...så lär man sig.. visst allt har börjat komma tilbaka...så det blir ett annat sätt att hantera saker på...
ja, jag är ledsen, jag gråter...för du sårar mig.... tror du att jag har haft ett jävla perfekt liv lr?
du bhvr inte tycka synd om mig, jag behöver inte medömkan... behöver inte.. "åh,..men ååh, stackars dej, fan..osv osv"
dont need it, and never done..
Ingen kvar nu... så det är I guess.. så fort saker kan gå..
men men, jag vet vad jag kmr göra iaf.. likabra att veta det nu
än en gång gråter jag mig själv till sömns pga dig..
kommer inte bli några ärr den här gången.. har tillräckligt pga dig...
sen vill man ju inte bli kallad ett emo...
Man förstör å man förstör...å det är som vanligt, den vanliga ordningen... blir något bra så väntar jag på det dåliga, sen undrar man bara vad i hela friden det nästa som är bra ska vara.. men när man vant sig så tänker man fem steg fram å undrar vad det hemska är som kmr hända.
min mage gör ont...precis som förut, mitt hjärta gör ont, mitt huvud gör ont..
Är det något kvar lr är det dina ord som räknas?
Vi går ifrån varandra, eller hur?
