Är det såhär när man är kär
när man är liten, hur blir det då när man är kär när man är stor?
Hur kan man känna saker, att orka med känslorna - när allt dem bara gör är att påverka en till att man blir så less att man vill spy, glömma, gömma sig från allt.
Suttit hela kvällen, tänkt, funderat på hur jag skall ta itu med saker, orkar inte längre med allt det meningslösa, det tomma - man gör saker bara förgäves och inget tjänar till..
Om någon kommer läsa den här bloggen så kanske ni redan märker att den kommer att handla mkt om mig, vad jag har gått och går igenom, mitt liv, mina tankar - saker som får bära eller brista. Tack till er som läser och orkar bry er, söker inte sympati för något - ett sätt för mig att få prata ut.
Bloggen skall fixas, så ha tålamod.
Jag är en kille på 20år, en som inte vet vad livet tjänar till, en som gått igenom saker som ingen kan förstå...man kan tänka sig in, men aldrig förstå - jag kommer berätta allt, det här är historien -
om mitt liv
välkommen!
